Smärtbehandling med massage

Det multimodala smärtteamet som jag tillhör har utrymme för att ta emot fler patienter. Vi kan ta emot patienter med olika symtom och smärtor som du har haft i minst 3 månader som exempelvis:

– ländryggsbesvär

– nackont

– whiplash

– skuldersmärtor

– höftbesvär

– utstrålande smärtor som t.ex. ischias

– generell värk som Fibromylagi

– överrörlighet som exempelvis Ehlers Danlos Syndrom

Om du eller någon du känner skulle må bra av att komma till oss för teambaserad behandling inklusive massage är ni välkomna att kontakta mig mer mejl eller telefon som finns nedan.

massage är en av de vanligaste manuell behandlingsmetoderna
Massage anpassat

Vårt ackrediterade smärtteamet består utöver mig av läkare Pål Lindström (specialist rehabiliteringsmedicin), arbetsterapeut Susanne Bohs och beteendevetare Eva Norling. Alla i teamet har lång erfarenhet av patienter med långvarig smärta, stress och spänningar.

När du kommer till oss efter att vi har fått en remiss från din läkare på den vårdcentral du är listad på gör vi en bedömning om dina besvär och lägger upp ett individuellt program. Programmet innefattar behandling men även vid behov och önskemål gruppövningar. En viktig del i rehabiliteringen av dina besvär är att ge de information om smärta, orsakssamband och stresshantering och vägledning med vad du också kan göra själv.

Programmet hos oss pågår i cirka 3 månader med 1-2 besök per vecka och du behöver inte vara sjukskriven för att delta.

Mer information om vårt skräddarsydda smärtbehandlingsprogram i Malmö finner du här.

Vanlig patienttaxa på 160 kr enligt Region Skåne där även frikort gäller.

Välkommen!

David Aston
Massageterapeut & Leg. Sjukgymnast
0705-931557
info@davidaston.se

Karel Lewit

En av de riktigt stora vårdgivaren inom rehabilitering och manuell terapi, Karel Lewit, gick bort förra året vid 98 års ålder. Han levde mellan 25 april 1916 och 3 oktober 2014. Karel Lewit utbildade sig 1946 till läkare på medicinska fakulteten vid Charles Universitet i Prag, Tjeckien. Han började därefter arbete inom neurologi men tidigt intressera sig för rehabilitering av rörelseapparatens besvär och manuell terapi. Karel undervisade i bland annat diagnostik och manuell terapi i många olika länder utöver hans hemland. Läkare, osteopater, fysioterapeuter och kiropraktorer har gått utbildningar hos Karel Lewit eller tagit del av hans kunskap via facklitteratur. Karel Lewit utvecklade bland annat den neuromuskulära behandlingsmetoden Post Isometric Relaxation som är en  muskelavspänningsteknik. Karel Lewit grundande Prag skolon för manuell medicin och rehabilitering.

Ett citat från Karel Lewit:

“I don‘t begin treatment until I have examined everything. I must see a picture. The key link may be from a past trauma, repetitive strain, or dysfunction of a key area.”

Karel Lewits sammanfattning kring kliniskt resonemang för manuella terapeuter:

– Vi är inte intresserad av en sak

– Vårt mål är funktionell patologi

– Även om det finns en strukturell patologi så sker förbättringar pga funktionsförändringar

– Det finns inte en metod utan du måste tillämpa dina metoder i syfte att återfå funktion

– Den stora saken att erövra är dysfynktionen

– Det finns inte en metod (terapeutiskt)

– Att vara beroende av en enda metod är tragiskt

– Vi ska kunna så mycket som möjligt och aldrig vara beroende av bara en metod

Här finns två filmer film ägnat till Karel Lewit där man kan se att han arbetade med manuell medicin tills han blev mycket gammal.

Stabilitetsträning

Tänkte ta upp lite om stabilitetsträningen för ländryggsbesvär. Det finns idag  delade meningar om stabiliseringsträning skulle vara bättre än någon annan träningsmetod för patienter med ländryggsbesvär. En av teorierna bakom stabiliseringsträning är att ryggsmärtan beror på en instabilitet och där den djupa bukmuskulaturen i form av m. transversus abdominis och djupa ryggmuskeln, multifidus har blivit svagare. Syftet med träningen skulle således vara att återfå den stabiliserande funktionen och att kunna användande musklerna funktionellt i olika aktiviteter.

stabilitetsovning
Ibland associerarar man stabilitetsträning med olika övningar på boll vilket egentligen bara är en variant av träning.

Koumantakis et al. [1] jämförde stabiliseringsträning och generell mag- och ryggträning med enbart generell mag- och ryggträning hos patienter med subakut eller återkommande ländryggsmärta. Patienter med tidigare ryggoperationer, tecken på allvarliga skador/sjukdomar exkluderades. Gruppen som utförde stabiliseringsträning (totalt 29 personer) började med lågintensiv statisk aktivering av lokal stabiliseringsmuskulatur i knästående, ryggliggande, sittande och stående. Träningen hade en progression genom längre aktiveringstid och antalet kontraktioner upp till 10 sekunder och 10 kontraktioner. Efter 3 veckor ökades svårighetsgraden i övningarna genom att ta in övningar som krävde rörelser i bålen och där patienterna fick öva på att samtidigt aktivera stabiliseringsmuskulaturen. Under de sista tre veckorna övergick gruppen till att träna generella mag- och ryggövningar med instruktionerna att samtidigt aktivera de stabiliserande musklerna. Gruppen som enbart fick generell mag- och ryggövningar (totalt 26 personer) gjorde övningar för rygg- och magmuskler. Båda patientgrupperna tränade två gånger i veckan, 45–60 minuter i 8 veckor. Den effektiva träningstiden för den generella träningsgruppen var hälften jämfört med stabiliseringsgruppen då denna träning ansågs mer högintensiv jämfört med stabiliseringsträningen. Patienterna blev också rekommenderade att utföra övningarna hemma cirka en halvtimme tre gånger i veckan. Alla patienter fick också en broschyr med information om ländryggsmärta. Efter åtgärderna blev alla patienter rådda att fortsätta med träningen fram till nästa utvärdering tre månader senare. Båda grupperna minskade sin upplevda smärta, förbättrade funktion, minskade rörelserädsla, direkt efter interventionen och effekten kvarstod tre månader efter träningens slut. Känslan av kontroll över smärtan var däremot oförändrad. Enda skillnaden som sågs mellan grupperna var att de som tränade generell mag- och ryggträning hade bättre funktion direkt efter interventionen, men det var ingen skillnad tre månader efteråt.

I en litteratöversikt kring stabiliseringsträning gjord av Rackwitz et al [2] är slutsatsen att stabiliseringsträning inte var mer effektiv än vanlig gängse omhändertagande av patienter med akuta ländryggssmärtor. Enligt litteraturöversikten finns inget vetenskapligt stöd för att det skulle vara bättre än andra fysioterapeutiska åtgärder.

Det finns fler studier inom ämnet och det finns även studier som så oftast inom forskningen som visar på stabilitetsträning är effektivt. Men det är viktigt att tolka studier rätt så att ingen felaktig slutsats dras. Exempelvis tar ovanstående studier inte upp något kring förebyggande effekt av stabilitetsträning och alla former ländryggsbesvär är inte heller inräknande. Ibland kan jag få uppfattningen att en del tränare och terapeuter tror att stabilitetsträning är det bästa alternativet för allt som har med buk och ländrygg att göra. Men medicinsk forskning är sällan så konkret och entydig. Sammanfattningsvis kan man säga stabilitetsträning kan vara värt att prova i rehabiliteringssyfte men det får absolut inte ses som en universalmetod.

Referenser

1. Koumantakis GA, Watson PJ, Oldham JA. 2005. Trunk muscle stabilization training plus general exercise versus general exercise trial of patients with recurrent low back pain. Physical Therapy, 85, p. 209-225.

2. Rackwitz B, de Bie R, Ewert T, Stucki G. 2006. Segmental stabilizing exercises and low back pain. What is the evidence? A systematic review of randomized controlled trails. Clinical rehabilitation, 20, p. 553-567.

 

Fysioterapeuter rör inte patienten

Igår blev jag uppringd av patient som inte bodde i Skåne men som hade hittat min webbplats. Patienten uppskattade min webbplats och undrade om jag kände någon på där hon bodde som arbetade likt mig. Patienten menade på att de flesta fysioterapeuter inte ens rörde patienten och bara gav ett papper men hemövningar. En enda fysioterapeut hade patienten träffat som gav manuell behandling men denna fysioterapeut hade gått i pension.  Detta är långt ifrån första gången denna diskussion kommer upp och jag har även bloggat om detta ämne tidigare om sjukgymnaster masserar.

Jag förklarade att träning och egenvård absolut inte behöver vara fel men att många fysioterapeuter är för snabba/tidiga med detta men jag nämnde även att bara passiva manuella metoder inte alltid har en långsiktig effekt. Däremot kan det från patientens synvinkel med även ur ett strikt rehabiliteringsperspektiv vara önskvärt att minska på symtom med manuell terapi för patienten så att det blir lättare att tillgodogöra sig aktiva åtgärder. Jag själv arbetar med rad olika manuella behandlingsmetoder och i kombination med rådgivning/vägledning.

I samtalet lyfte jag också fram att man som patient faktiskt kan diskutera med vårdgivare om hur de arbetar i grova drag.  Även om en behandling inte bara ska ske som patienten önskar behöver man inte gå till exempelvis en fysioterapeut som inte överhuvudtaget arbetar manuellt om det är det du som patient önskar att prova.

David Aston

Ska patienten bara betala för behandlingsresultat?

sedlar

Jag hade en diskussion med en av mina elever som utbildar sig till medicinsk massageterapeut där en av hans patienter inte ville betala för sig efter en behandling med argumentet att behandlingen inte hjälpte. Eleven hade inte givit några garantier för behandlingen vilket är helt rätt. Naturligtvis ska en patient betala för besöket i synnerhet om en undersökning har gjorts.

Idag avstår jag endast ifrån att ta betalt av de få patienter där jag inte påbörjar en undersökning eller behandling vilket kan vara aktuellt om det finns tecken på skada eller sjukdom som inte får behandlas redan i första samtalet.

Det går däremot aldrig att garantera resultat av någon behandling oberoende vem som är terapeut eller vårdgivare. En rad olika faktorer påverkar hur ett behandlingsresultat i slutända blir. Det kan gälla:

– patientens  förväntningar

– vilken typ av besvär patienten lider av

– hur länge besvären har funnits

– vilka underhållande faktorer som finns.

Andra faktorer som inverkar är att vilken diagnos eller bedömning man kommer fram till men sedan vet man fortfarande inte vilken patient som svarar på en viss given behandling.

Generellt sätt får man som patienten se en eller ett par behandlingar som provbehandlingar där resultaten utvärderas. Sedan ska man som patient inte boka upp sig på ett flertal behandlingar hos en terapeut eller vårdgivare med utebliven förändring.

Masserar sjukgymaster?

Jag tittade i min snart treåriga dotters bok om människokroppen som var pedagogiskt upplagd men när jag kom till en sida i boken som handlade om rehabilitering finner jag nedanstående stereotypa bild om sjukgymnaster.

Sjukgymnast masserar

Visst, jag och några sjukgymnaster till, ger massage men majoriteten av sjukgymnaster masserar inte deras patienter. Massage var något som alla sjukgymnaster i Sverige förr i tiden var utbildade i och många använde massage men med intrång av vetenskap och evidensbaserad medicin har massagen minskats ner i sjukgymnastutbildningarna i västvärlden. Korsett används i väldigt liten utsträckning inom sjukgymnastiken idag. Det hade varit mer rätt att visa en sjukgymnast som vägleder en patient i träning om man nu ska göra en generalisering av hur sjukgymnaster arbetar.

 

Olika diagnoser

Jag kommer ihåg ett telefonsamtal från en kvinna som hade funnit min hemsida och undrade om jag hade någon verksamhet i Stockholm. Det har hänt några gånger tidigare också att människor tycker att min webbplats är bra och de undrar om jag även arbetar på annan ort än Malmö eller om jag kan rekommendera någon som arbetar på ett likvärdigt sätt som mig. Jag tar det som en komplimang.

Kvinnan jag talade med idag fick rekommendation av mig att söka en sjukgymnast med manuell terapi som inriktning, naprapat eller kiropraktor. Hon kontrade snabbt med att går man till tre olika terapeuter/vårdgivare får man sex olika svar. Ja, hon har helt rätt. Tyvärr är diagnostisk och bedömning i bästa fall en kvalificerad gissning som kommer så nära sanningen som möjligt. Den enskilda terapeutens utbildning, fortbildning, inställning och patientens nuvarande fysiska status påverkar bedömningen samt behandlingsval. Det är därför man som seriös terapeut/vårdgivare bör vara prestigelös och ödmjuk inför diagnostik samt sina egna behandlingsmetoder.