Kategori: Vidareutbildning

Primärvård är den del av den offentligt finansierade sjukvården som sker utanför sjukhusen och omfattar vårdcentraler, psykoterapimottagningar och smärtbehandlingsteam men även en del privata läkare och fysioterapeuter med avtal med landstingen kan räknas hit. I en artikel i Dagens Medicin kan man läsa om hur Stockholm som är en av få regioner som sedan tidigare även infört vårdval fysioterapi men hur den har inneburit nedläggningar av verksamheter för denna form av vårdval som har varit underfinansierad vilket har lett till försämrade villkor för småföretagaren.

Allt är således inte positivt med vårdval och i ett tidigare inlägg av mig kan man läsa om att fysioterapeuter på en mängd vårdcentraler inte upplever att de kan göra ett tillfredsställande arbete.

Nu när arbetsmarknaden är gynnsam för fysioterapeuter uppfattar jag att många anställda fysioterapeuter på vårdcentraler får gå diverse vidareutbildningar kanske inte bara i syfte att öka kompetensen hos den enskilde men även i att försöka bibehålla fysioterapeuten på arbetsplatsen. Detta är naturligtvis positivt för vår yrkeskår och för patienterna i slutändan.

Vi privata fysioterapeuter har generellt kunnat styra vilka kurser och utbildningar vi vill gå själva medan för en fysioterapeut på en vårdcentral kan det ha varit svårt att motivera att få gå dyrare privata kurser som är mer praktiskt inriktade i synnerhet om verksamhetschefen inte är insatt i moderna fysioterapin. Jag själv råkade jag ut för att när skulle göra min masteruppsats kopplat till den arbetsplats jag var anställd på så var arbetsgivaren inte intresserad att ge någon ledighet för studierna. Diskussion med arbetsgivaren handlade inte om att jag skulle ta ledigt på halvtid utan ha möjligt att få viss ledighet även utan lön.

Situationen i Sverige har vi fysioterapeuter/sjukgymnaster en bred utbildning på endast 3 år men som saknar djup. Det är först när man har varit verksam några år och gått olika vidareutbildningar som vi kan anses som mer specialiserade.

Kurser inom fysioterapi på universiteten är med ett par undantag väldigt teoretiska och inriktade på forskning vilket naturligtvis är viktigt medan de mer praktiska kurserna i exempelvis i manuella färdigheter eller rehabiliteringsträning sker överlag hos privata aktörer som förståeligt även har avgiftsbelagt kurserna.

Kanske borde grundutbildningen till fysioterapeut förlängas med 1 år men frågan är med vad. Diskussioner har pågått om förlängning av grundutbildningen. Blir det då en förlängning med en magisterexamen och mer teori så leder det inte till att den nyutexaminerade fysioterapeuten per automatik blir en bättre kliniker med patienter.

Ett problem är att fysioterapi på vårdcentraler är väldigt brett där en mängd olika patienter med varierande diagnoser inom områden som t.ex. ortopedi, reumatologi, neurologi, hjärt- och kärlbesvär, andningsbesvär och stressrelaterade besvär kommer till fysioterapeuten. Inom den privata sektorn kan vi fysioterapeuter rikta in oss på ett eller ett par områden som för min del är patienter med smärtor och rörelsebesvär (primärt ortopediska tillstånd men även en del neurologiska patienter). Detta har sina fördelar då sjukvården idag överlag är mer specialiserad och vi vårdgivare kan bli bättre på ett smalare område än att vara mer generalister och kunna lite om mycket. Men det kan naturligtvis ha nackdelar om det är för få fysioterapeuter som har den inriktning på sin verksamhet som en viss patientgrupp söker för.

David Aston
Leg. Sjukgymnast