Reumatism

En av de mer vanliga reumatologiska sjukdomarna är ledgångsreumatism, reumatoid artrit (RA). Den drabbar kvinnor oftare än män. Sjukdomen uppkommer vanligtvis runt 50-års åldern men den kan debutera när som helst.

Sjukdomen är en så kallad autoimmun sjukdom vilket innebär att människokroppen uppfattar den egna vävnaden som främmande och immunförsvaret angriper den. Varför denna process inträffar vet man inte. Följden blir en inflammation i lederna, en så kallad artrit. Vid reumatoid artrit blir även ledkapselns inre hinna inflammerad vilket kallas för synovit.

Ledgångsreumatism debuterar oftast smygande under en längre tidsperiod. Symtomen kan variera men vanligt är en successivt ökande trötthetskänsla, avmagring och viss temperaturhöjning. Samtidigt kan andra symtom märkas som till exempel svullnad, rodnad, värk och morgonstelhet i lederna, främst i små leder i fingrar och tår. Symtomen kommer oftast symmetriskt i båda händer och/eller fötter. Även större leder kan drabbas. Reumatiska knutor, så kallade reumatiska noduli, kan uppstå under huden – speciellt vid armarna. Sjukdomen går i skov vilket betyder att det sker en periodvis uppflamning av symtomen. Ganska tidigt förvärras symtomen och vid svårare fall av RA kan lederna bli så skadade att felställningar inträffar. Vid svårare fall av RA kan i princip alla leder drabbas. I sällsynta fall kan följande allvarliga komplikationer ske:

  • Uppluckring av ledkapslar och ledband högst upp i halsryggen vilket medför instabilitet
  • Njurskada
  • Mjälten förstoras med nedsatt infektionsförsvar som följd
  • Lung- och hjärtsäcksinflammation
  • Kärlinflammation
Felställningar i fingrarna vid långt gången reumatism.

 

Diagnos och prognos

Diagnostisering av reumatoid artrit gör läkaren via klinisk undersökning av lederna. Olika laboratorieprover används som vägledning vid diagnosen. Det gäller prover på Sänkan  som många gånger är förhöjd vid reumatism medan blodvärdet hemoglobin är lågt. Förekomsten av en reumatoid faktor, en speciell antikropp, testas via ett RA-test och kan i majoriteten av fallen visa om patienten har reumatism eller ej.

Röntgenundersökningar kan också användas i ett senare skede av sjukdomen då de kan visa typiska ledförändringar för reumatism.

Det är omöjligt att förutse prognosen för sjukdomen. Majoriteten av patienterna med RA kan trots smärtor och rörelsebesvär fortsätta arbeta i många år men omkring 10 % av patienterna får sådana svåra symtom att de blir beroende av hjälp för att klara sitt dagliga liv. Muskelatrofi (förtvining av muskelmassan) kan ske hos patienter med svåra ledsmärtor. Anledningen till muskelatrofin är att patienten rör sig mindre på grund av smärtan och stelheten.

Behandling

Behandling av ledgångsreumatism sker med hjälp av olika former av läkemedel som syftar till smärtlindring och dämpning av inflammationen i leden. Det är viktigt att en läkare med specialistkompetens i reumatologi tidigt gör en bedömning om antireumatiska läkemedel som påverkar sjukdomsförloppet behövs. Det är läkemedel som ingår i en grupp långtidsverkande antireumatiska medel som kallas för LARM. Den engelska förkortningen är DMARD vilket står för Disease Modifying Anti-Rheumatic Drugs används också.

Om den reumatiska patienten får funktionsnedsättning kan hjälpmedel ordineras. Kirurgi, där man opererar bort delar av den inflammatoriska ledkapseln, kan bli aktuellt för att hindra ytterligare förändringar i leden. En svårt angripen led kan i vissa fall ersättas med en protes. Det kan även bli aktuellt med en steloperation.

Jag som sjukgymnast kan erbjuda vägledning inom anpassad träning men även smärtlindring via försiktga manuella terapier.  Inget inom fysioterapi eller manuell terapi botar själva sjukdomen men symtomlindring och förbättrad fysisk funktion kan uppnås.

 

Malmö den 19 juni 2015

David Aston
Leg. sjukgymnast