Författare: David Aston

En intressant artikel från Svenska Läkartidningen

Artikeln berör något som är relevant för alla vårdgivare och inte bara läkare. Artikeln bygger på en dansk observationsstudie och avhandling där man hade följt 14 allmänläkare mellan 34 och 6o år som hade varit yrkesverksamma i 2 till 22 år. Författarna kunde gruppera läkarna i 4 grupper utifrån deras patientbemötande där två grupper hade förmåga till vad som skulle kunna beskrivas som empati (eller egentligen även sympati) på högre eller lägre nivå medan en tredje grupp läkare hade till och med begränsad tålamod och saknade reflektionsförmåga. Den sista gruppen läkare var mer strikt biomedicinsk i att bedöma och värdera patienten men var samtidigt neutral i det som berörde psykologiska omständigheter.

Författaren till studien kunde inte se något samband mellan kön, ålder eller utbildningsnivå. Det som lyfts fram är att läkarnas olika patientbemötande även kan påverka diagnostiken.

Några kommentarer från läkare till den publicerade artikeln i Läkartidningen undrar varför läkare i den tredje gruppen överhuvudtaget blivit läkare och varför de har selekterats bort. Jag kan tycka frågan kanske skulle vara dessa läkare skulle valt en annan specialistinriktning med mindre eller obefintlig patientkontakt som t.ex. patolog eller radiolog.

 

Under mellandagarna hade TV4 en morgonintervju med Ulrika Björkén http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/ulrikas-23-timmars-assistans-blir-noll-efter-ny%C3%A5r-2516459

Ulrika Björkén är inte någon person som jag har träffat och jag skulle naturligtvis aldrig skriva om patienter som jag träffat som sjukgymnast.

Jag arbetade under några år som underkonsult med att bedöma fysisk arbetsförmåga hos personer som eventuellt skulle ut på arbetsprövning. Det fanns personer som jag träffade som hade handläggare på Försäkringskassan som de var nöjda men det fanns också de personer som var mindre nöjda med Försäkringskassan. Försäkringskassan har kritiserats för att strunta i den drabbades egna läkares utlåtande. Enligt Ulrika hade de till och med sagt att man inte kunde veta om vad läkarna hade sagt att stämde. Jag personligen förväntar mig att myndigheter är kritiska men till rimliga gränser. Att använda externa företag för att hjälpa till och göra bedömningar av patient är en väg att minska kritiken till Försäkringskassan men i slutändan är det Försäkringskassan som avgör hur de ska bedöma olika bedömningar som externa konsulter gör och likaså är det Försäkringskassan som bestämmer vilken typ av utvärdering som ska göras. Men vilken kompetens har den enskilda handläggaren på Försäkringskassan i medicinska sakfrågan? Det varierar nog där en del kunniga och professionella men det finns säkert också en del mindre lämpliga handläggare som har någon personlig prestige i ärenden med försäkringstagaren.

I Ulrikas falls är det sorgligt att Försäkringskassan drastiskt gör en ändring med assistans på 23 timmar per dygn och lämnar över ärendet till en kommunens hemtjänst på cirka 20 timmar i veckan. Kunde man inte ha börjat med testa olika steg däremellan? Sedan borde offentlig verksamhet och myndigheter i Sverige har bättre samordning för individens bästa.

Jag har sett att någon författare på någon blogg börjat ifrågasätta Ulrika. Men att spekulera om vilken nivå en funktionsnedsättning är hos en individ/patient genom att läsa på Internet eller se en tv-intervju är just bara spekulation.  Blir lite av samma fel som när Försäkringskassans läkare ifrågasätter patientens status utan att ens träffa patienten. Tyvärr finns det patienter som även efter olika åtgärder från sjukvården som inte blir bättre och även olyckligtvis blir sämre.

För en patient är det oftast svårt beskriva symtom och vilken exakt vård som har skett med en korrekt medicinsk terminologi vilket kan ge feltolkningar.

RUT och ROT har funnits ett tag men nu vill Kroppsterapeuternas Yrkesförbund införa BOT-avdrag där man skulle på motsvarande sätt få skattesubventionerad behandling hos olika kroppsterapeuter.

Men borde inte jag som både utbildar medicinska massageterapeuter och arbetar med kroppsbehandling som sjukgymnast (dock utan avtal med Landstinget) vara positiv till detta?

Här kommer mina argument mot BOT-avdraget:

– Ekonomiska resurser till den etablerade sjukvården är inte oändliga och här finns redan behov av ekonomisk prioritering. Naturligtvis hade det behövt en effektivisering inom den offentligt finansierade vården. Vore det inte bättre med att satsa mer på sjukvården så att de bli bättre på undersöka, förebygga och behandla sjukdomar/skador kontra att gör det billigare för allmänheten att få billigare alternativmedicinsk behandling.

– Oklarheter om vad som skulle innefatta i ett botavdrag då vissa framhäver friskvårdande åtgärder medan andra lite skämtsamt diskuterar att renovera kroppen. I det förstnämnda fallet är tanken god och den etablerade sjukvården hinner inte med förebyggande vård alltid men handlar det om sjukvård så finns den del redan.

– Vilka terapiformer skulle godkännas för botavdrag? Det finns ju en uppsjö av mer eller mindre seriösa terapiformer. Ska terapeututbildning på några dagar kunna räcka och ska terapiformer där evidensen för behandlingseffekt är mycket omtvistad också ingå? Så visst hade det bara gällt bara olika former av massage och personlig träning är tanken god. Men ska healing, homeopati och kristallterapi också ingå?

– Det finns redan möjlighet för företag (ej enskilda firmor) att göra avdrag för friskvård för deras anställda där Skatteverket är lite väl öppen till vilka former av aktiviteter som ska ingå i avdraget.

– Ett eventuellt botavdrag skulle fortfarande inte leda till att människor med sämst ekonomi får möjlighet nyttja vilket blir lite i vad som har hänt med ROT och RUT.

– Tyvärr har införande av ROT och RUT också gjort att många företag anser att en timkostnad för ett arbete på 800 kronor eller mer är normal taxa (skulle motsvara en månadslön på över 100 000 kr) där jag tror många företag har smyghöjt arbetskostnaden då de vet att avdraget gör att köparen bara betalar halva beloppet.  Det är tyvärr inget som hindrar att samma sak sker med BOT.

– Hälsoekonomiska kalkyler som lyfter fram hur mycket man skulle tjäna på förebyggande åtgärder är tyvärr inte så lätta att tolka eller förhålla sig till även om det finns enskilda fall där det har fungerat. De som förespråkare BOT-avdrag måste i sådana fall se till att oberoende utredningar görs för att undvika partiskhet.

Mitt förslag är att rehabilitering och förebyggande åtgärder av besvär i rörelseapparaten inte ska vara offentligt finansierad eller subventionerad oberoende vem som utför den. Det skulle bara vara patienter med specifika diagnoser och som det finns evidens för att längre rehabilitering är effektiv som skulle vara offentlig finansierad. Eventuellt skulle rehabiliteringen vara inkomstgrundad. Mitt förslag skulle spara pengar och fler skulle arbeta med samma möjligheter att arbeta med patienter med olika besvär från rörelseapparaten.

 

Efter en diskussion med en kroppsbyggare om hur man skulle kunna träna rectus femoris (raka lårmuskeln)  på ett maximalt sätt funderade jag på följande mindre vanliga variant.

 

Skulle detta fungera? Optimalt vore självklart att ha en maskin som ger den tränande möjlighet att göra både extension i knäleden och flexion i höftleden för en maximal kontraktion av rectus femoris. Min tank är att med en fotmanschett kopplat till en dragmaskins nedersta trissa (vilket inte är riktigt fallet i ovanstående bilder), där den gröna cylindern symboliserar remmen/linan från dragmaskinen, tar man ut rörelsen i två leder. Lite mer flexion i höftleden vore kanske möjligt än vad min bild visar i slutläget. Kan tänkas att det bli svårt att ha en hög belastning i övningen men det kanske rådas bot på genom träna någon annan övning först för lårmuskeln och snabbt gå över till denna sidliggande variant.