En intressant artikel från Svenska Läkartidningen
Artikeln berör något som är relevant för alla vårdgivare och inte bara läkare. Artikeln bygger på en dansk observationsstudie och avhandling där man hade följt 14 allmänläkare mellan 34 och 6o år som hade varit yrkesverksamma i 2 till 22 år. Författarna kunde gruppera läkarna i 4 grupper utifrån deras patientbemötande där två grupper hade förmåga till vad som skulle kunna beskrivas som empati (eller egentligen även sympati) på högre eller lägre nivå medan en tredje grupp läkare hade till och med begränsad tålamod och saknade reflektionsförmåga. Den sista gruppen läkare var mer strikt biomedicinsk i att bedöma och värdera patienten men var samtidigt neutral i det som berörde psykologiska omständigheter.
Författaren till studien kunde inte se något samband mellan kön, ålder eller utbildningsnivå. Det som lyfts fram är att läkarnas olika patientbemötande även kan påverka diagnostiken.
Några kommentarer från läkare till den publicerade artikeln i Läkartidningen undrar varför läkare i den tredje gruppen överhuvudtaget blivit läkare och varför de har selekterats bort. Jag kan tycka frågan kanske skulle vara dessa läkare skulle valt en annan specialistinriktning med mindre eller obefintlig patientkontakt som t.ex. patolog eller radiolog.