Kategori: Hälsa

Nyligen läste jag en artikel av den kunniga sjukgymnasten Jacob Guidol  i Svenska Dagbladet som berör ämnet träning och motion.

Jacob menar att  motion är det samma som lättare fysisk aktivitet eller rörelse i allmänhet. Detta skulle kunna innefatta aktiviteter som städa, promenader eller trädgårdsarbete. Fysisk träning är enligt Jacob en är mer intensiv aktivt där man utmanar förmågor för att förbättra eller i alla fall bibehålla fysisk funktion.

Jag instämmer annars fullständigt med Jacob om att fysisk aktivitet måste ske på en viss intensitet för det ska bli tal om förbättringar av kondition eller styrka. Men definitionen av motion och träning som Jacob Guidol tar upp är inte helt entydig och korrekt om man tar hänsyn till tidigare Folkhälsoinstitutet och nuvarande Folkhälsomyndigheten .

Fysisk aktivitet är övergripande något som omfattar kroppsrörelser oberoende av i vilket sammanhang det sker. Motion är anses vara någon form av planerad fysisk aktivitet för att förbättra eller bibehålla kondition och muskelfunktion. Träning har däremot en specifik målsättning med att öka prestationsförmågan i synnerhet inom idrotten. Blir således en gråzon mellan motion och fysisk träning där ytterligheter är nybörjaren som motionerar på låg nivå och idrottaren som tävlar på elitnivå.

 

När man ändå försökte gå över till vårdval så kan man undra hur beslutsfattare tänkte kring att vårdcentraler kan tjäna på att ställa fler diagnoser på deras patienter.

Se detta inslag och denna artikel från Sydnytt på SVT.

Det vore högst intressant att se vilka vårdcentraler som toppar denna icke beundransvärda lista med att ha ställt flest diagnoser. Frågan är vad som händer med vårdcentralerna om man kan fastställa medveten fusk. Kommer vårdcentralen bli av med deras ackreditering eller kan verksamhetsansvarig skylla på enskilda läkaren?

Jag håller nu i en vidareutbildning i Positional release, myofasciellt smärtsyndrom och långvarig smärta för diplomerade massageterapeuter. Det är alltid en intressant grupp elever att träffa och diskutera där jag får höra intressanta saker. En berättelse är från en duktig massageterapeut som nämnde att han hade varit på en klinik för hans ryggbesvär där receptionisten innan första besöket hos vårdgivaren ”erbjuder” honom att köpa ett 10 kort för behandling där den elfte behandling blir gratis.

Hur seriöst är detta? Nej, detta är naturligtvis direkt oetiskt. Hur kan man innan en undersökning överhuvudtaget ha en tanke om hur många behandlingar som är nödvändigt för en patient? Även efter en undersökning är gjord så är bedömningen svår att göra angående hur en patient ska svara på en behandling. Vilken kompetens har sedan receptionisten att avgöra patientens behov av vård?

Det är en sak att köpa klippkort och få rabatt för tjänster som klippning eller avslappningsmassage men sjukvård bör  syfta till att med minsta möjliga insats ge bästa möjliga effekt, alltså kostnadseffektiv vård. Således rimmar det dåligt med att sälja klippkort till patienter.

Ja, frågan är hur många i allmänheten som har förstått situationen där man nu från beslutsfattare börja se problemen med olika parallella system som finns. Här är några bra artiklar från Dagens Medicin:

Olika avtal med samma ersättning

Läkare på nationella taxan kan ta emot fler patienter

Ersättningssystemet tar för stor plats

De olika system som finns förenklat och finansieras av skattebetalare vid offentlig medel är:

– de vårdgivare som går på nationella taxan och har etableringstillstånd

– vårdgivare som har vårdavtal

– ackrediterade vårdcentraler (landstingsdrivna och privatägda)

För patienten är situationen den samma att frikort och högkostnadskort gäller och taxan per besök är densamma till samma typ av profession men ersättning för vårdgivare kan variera ganska mycket  vilket ger olika incitament att bedriva vården på.

Sedan finns det vårdgivare som jag som arbetar helt privat utan offentliga medel.

Detta är bara för häftigt. Man har väl till nyligen bara sett detta i science fiction filmer.

Videoklipp från ett reportage – den lite kortare presentationen.

Nedan ett videoklipp är en lite mer utförlig film från det israeliska företaget som utvecklar produkten.

Som prylintresserad kan jag ju bara säga att jag vill ju också ha detta.

Jag har läst en rapport från en myndigheten vid namnet Vårdanalys som har i uppgift att stärka patientens ställning genom att granska och analysera vården och omsorgen utifrån ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv. Att detta inte redan sker av den nya myndigheten Inspektion av Vård och Omsorg (IVO) eller Socialstyrelsen är enligt mitt tycke märkligt.

Men rapporten med namnet Ur led är tiden tar upp ett intressant fenomen att Sverige är landet tillsammans med Norge och Österrike som har flest läkare per invånare (1 per 277) medan allmänspecialisterna är något mindre än genomsnittet i OECD-länderna. Dilemmat är Sverige är också landet med näst minst antal läkarbesök där 25 länder har jämförts. I rapporten kommer det fram läkare i Sverige ägnar sig mer åt administrativa åtgärder. Rapporten lyfter bland annat fram ha bättre IT-stödsystem och fler renodlade administratörer.

Rapporten är baserad på ett underlag, där Vårdanslys har använt olika metoder för att belysa frågan ur olika perspektiv. Vårdanalys har använt sig av
följande metoder:
– Litteratur- och dokumentstudie
– Intervjuer med tolv intressenter
– Intervjuer med elva experter
– Intervjuer med 49 landstingsföreträdare
– Enkätundersökningar med olika yrkesgrupper

Diskussion i rapporten är att andra vårdgivare som sjuksköterskor och sjukgymnaster skulle kunna ta mer av läkarens uppgifter vid patientkontakt. Det har redan provats och görs redan inom en del Landsting med bra resultat. De flesta sjukgymnaster inom den öppna vården arbetar som primärvårdsinstans vilket också naprapater och kiropraktorer gör. Likaså finns det duktiga massageterapeuter som är kvalificerade att göra undersökning patienters muskelstatus.

 

Tråkigt är att förändringsarbete tar tid och olika viljor från varierande vårdgivare med deras förbund och beslutsfattare drar år olika håll.

Om du undrar varför man ska börja träna och då välja att lägga träningen på ett gym så är det är god anledning.

Det kan faktiskt vara kul att se andra träna.

Ett antal inslag på TV och media har tagit med det välkända dilemmat att gymkort inte används nu tider när många ”börjar ett nytt liv”.

I Göterborgsposten anger VD för Nordic Wellness att det bara är 2 procent som inte nyttjar deras gymkort.  Jo, säkert.  Varför kör då företaget dyr TV-reklam för att locka in nya medlemmar då?

Ännu en kedja i förnekelse är SATS som i intervju i Uppsala Nya Tidning där säger en platschef att han inte har några siffror på hur många som inte använder gymkortet men att det i enstaka fall händer. Nu har säkert SATS ett inpasseringssystem som medlemmarna drar deras medlemskort vid inpassering och det är väl klart att man med relativt enkelt kan få fram information medlemmarnas besök på gymmet.

Actic i Linköping ger en mer nyanserad bild som man läsa om i Östgöta Correspondenten där man nämner att cirka 60 medlemmar slutar av cirka 200 inom ett par månader.

Vi som arbetat på golvet på olika gym och likaså en del förnuftiga gymägare har insett problemet med att inte nyttja gymkorten är komplext.