David Aston - Legitimerad sjukgymnast

Innehållsförteckning

Förslitning

Artros är det som i folkmun slarvigt kallas för förslitning. Artrosen kallas även inom medicinen för osteoartrit. På svenska används nu även begreppet ledsvikt som inte är lika negativt laddad som ordet förslitning.

Artrosen kan drabba de flesta lederna med brosk i. Brosket omger skelettändarna och den anatomiska funktionen är att minska friktionen i leden samt skydda skelettdelarna.

Höftleden och knäleden är de leder i vilka artros mest frekvent sker i. Artros innebär en destruktion av ledbrosket men orsaken till detta vet man inte riktigt. I mer avancerade fall av artros som sker finns även inflammation av ledkapslar. Vanlig röntgenundersökning kan ge bevis för artros. Vad man som patient bör känna till är att fynden på röntgen inte på något sätt korreleras med hur mycket smärta man har. Symtom från artros kan ske flera år innan fynd med bland minskad ledspringa och så kallade benpålagringar, osteofyter, kan synas i röntgen.

Det finns samband med att övervikt, vissa arbetsställnibgar, digare ledskador och felställningar ökar risken för att få artros. De typiska symtomen vid artros är smärta vid rörelse eller belastning för att därefter få inskränkt rörlighet i den drabbade leden. Det kan även vid svårare fall ge vilovärk och felställningar.

ledsvikt i knä

Röntgenbild på en knäled
och just knä drabbas
frekvent av artros.

Om artros drabbar ryggraden så kan det även leda till nervinklämningar med projicerad smärta och känselförändringar i armen eller benet. Artros som drabbar ryggraden eller mer korrekt ledutskotten mellan kotorna, kallas för spondylos.

artros i halsryggen

Artros i halsryggen sker oftast längre
ner och innebär att kotorna närmare
sig varandra.

 

Den strukturella förändringen som skett vid artros kan inte påverkas med manuella medicinska behandlingsmetoder men jag kan ge smärtlindring och bibehålla eller vissa fall även förbättra rörligheten i den drabbade leden.

Anpassad styrketräning för omkringliggande muskler har en positiv effekt vid att lindra symtomen från artros. Det är här jag som sjukgymnast kommer in och kan vara till hjälp med vägledning inom träning för styrka och rörligher men även med manuell behandling.

Vid mer långtgånga besvär så kan operation bli nödvändligt. Idag har ortopedin en lång erfarenhet med artroplastik-operationer, det vill säga en konstgjord led som opereras in. Dessa kirurgiska ingrepp utförs primärt för höftartros och knäartros när andra åtgärder inom bland annat fysioterapi/sjukgymnastik är uttömda.

Läkare kan även hjälpa artrospatienter med ren smärtlindring genom att olika läkemedel.

Inom den medicinska forskningen sker det försök med transplantation av broskceller vilket skulle kunna innebära att man kan ersätta de nedslitna broskcellerna.

Evidens för fysioterapi vid artros

Titel: Strength training for treatment of osteoarthritis of the knee: a systematic review.

Tidskrift:

Arthritis & Rheumatism (Arthritis Care & Research). 2008; 15: 1488-1494.

Författare: Lange A, Vanwanseele B, Fiatarone Sing MA

Syftet: En litteraturgranskning för bedöma styrketräningens effekt på symtom, fysisk prestation och psykologisk funktion hos patienter med artros i knäleden.

Studiedesign: Litteraturöversikt

Metod: Databassökning över randomiserade kontrollstudier där två granskare oberoende av varandra bedömde studierna. Sökningen skedde Medline, PEDro, AMED och CINAHL i december 2007. Inklusionskriterierna var randomiserade kontrollstudier skrivna på engelska där försökspersonerna var över 18 år med primärt knäartros. Styrketräningen kunde ske i maskiner, fria vikter, gummiband enskilt eller i kombination med varandra. Styrketräningen kunde även ske som ett komplement annan terapi. Exkluderades gjordes studier som innefattade artros som uppstått sekundärt till olika artriter.

Material: 
18 randomiserade studier med sammanlagt 2832 försökspersoner. Åldern hos försökspersonerna var mellan 55 och 74 år. Styrketräningen i de olika studierna varade mellan 10 och 60 minuter. Intensiteten i de studier som innefattade dynamisk träning var i 7 fall lätt till moderat och var i 3 fall hög. I de studier som berörde isokinetisk eller statisk träning hade tre studier maximal intensitet medan en studie skedde träningen submaximalt. I totalt sju studier framkom inte vilken intensitet som träningen bedrivs.  I 14 av de 18 studierna genomfördes träningen progressvit där majoriteten ökade motståndet. Följsamheten redovisades i 6 av de 18 studierna till mellan 50 och 84 procent

Resultat:  10 studier av 18 påvisade på ett tydlig minskning av smärta. 11 studier av 14 där självupplevd handikapp hade mätts visade på tydlig om än lite förbättring. En del studier i litteraturöversikten visade på förbättring av styrka, uthålligt  och rörlighet.

Kontrollgrupper fick i en del studier fortsätta med sina dagliga rutiner medan andra hade placebointerventioner med exempelvis rörelseträning, icke belastande träning eller el-terapi.

Slutsatsen var att all form av styrketräning kan förbättra styrka där den genomsnittliga ökningen var 17.4 procent. En eventuell anledning till den lilla styrkeförbättringen kunde vara att den generellt låga intensiteten. De studier som innehöll maximal och högre intensitet gav bättre styrkeutveckling. Quadriceps femoris (lårets framsida) svaghet anses vara en viktig faktor vid knäartros. Det fanns positiva samband med ökad styrka och funktionell förmåga.

Mina kommentarer: Det framkommer inte hur intensiteten har bedömts och hur många repetitioner eller set som gjorts. Frågan är om styrketräningen har en förebyggande effekt för utvecklingen av artros vilket dock inte låg inom ramen för denna litteraturgranskning att svara på. En del metodologiska brister fanns i några av de olika studierna som granskats som till exempel att blindning av försökspersoner endast skedde i 3 av 18 studier. Det fram inte heller hur intensiteten hade bedömts eller hur många set eller repetitioner som hade gjorts vid styrketräningen. Någon slutsats om styrketräningens effekt vid artros i andra leder än knäna eller förebyggande syfte ger inte denna litteraturöversikt (vilket inte var inom ramen för denna studie).

Referenser om artros

1. Eubanks JD, Lee MJ, Cassinelli E, Nicholas, Ahn NU. Prevalence of lumbar facet arthrosis and its relationship to age, sex, and race – An anatomic study of cadaveric Specimens. Spine 2007; 32(19): 2058-2062.

2. Lindgren U, Svensson O. Ortopedi. 3 uppl. Stockholm: Liber; 2007.

Malmö den 12 september 2016

David Aston
Leg. sjukgymnast & Dipl. massageterapeut