Neuromuskulära tekniker används många gånger som ett samlingsnamn på behandlingsmetoder som påverkar både musklerna men även nervsystemet som styr musklerna. Dessa tekniker innebär att man genom att aktivera olika receptorer i rörelseapparaten kan bland annat få muskler att slappna av. Det finns en mängd olika neuromuskulära tekniker som utvecklats av sjukgymnaster, läkare och osteopater under 1900-talet.
Det gemensamma syftet med neuromuskulära tekniker är att uppnå en specifik avspänning i en muskel eller muskelgrupp. Behandlingsmetoderna är smärtfria och ger snabbt en positiv effekt. Oftast är effekten av neuromuskulära tekniker både en avspänning och normaliserad rörlighet.
I situationer där det är olämpligt (en kontraindikation) för behandling att utföra rörlighets-ökande metoder som mobilisering eller manipulation kan vissa neuromuskulära tekniker vara ett alternativ att använda. Exempelvis kan en patient som fått en whiplashskada och blivit instabil i halsryggen i en del fall bli sämre av att man behandlar med mobilisering, manipulation och töjning medan neuromuskulära tekniker kan däremot hjälpa för att minska smärta och muskelspänningar. Neuromuskulära tekniker fungerar också bra där det inte är möjligt att ge massage på grund av en för stor ömhet.
Neuromuskulära tekniker kan oftast delas in i direkta och indirekta metoder. De direkta metoderna innebär att jag i likhet med töjning och mobilisering arbetar i den riktning som är rörelseinskränkt medan de indirekta metoderna innebär att jag som terapeut arbetar i positioner där vävnaden är avspänd. Exempel på neuromuskulära tekniker som jag använder är:
MET – Muskel Energi Teknik (Muscle Energy Technique)
PIR – Postisometrisk relaxation (Post Isometric Relaxation)
PNF – Proprioceptiv neuromuskulär facilitering
PRT- Positionell Relaxationsteknik (Positional Release Technique)
Följ underlänkarna för läsa mer om dessa behandlingstekniker
Videoklipp om några neuromuskulära tekniker
Malmö den 31 januari 2015
David Aston
Leg. sjukgymnast