Jag har inte möjlighet att besöka dig då jag inte bor i Malmö eller i dess närhet. Kan du rekommendera någon på min hemort?
Ganska ofta får jag denna fråga. Mina patienter kommer överallt från Skåne men även från Köpenhamn och i en del fall har jag patienter från andra län men även länder som är på besök i Malmö. Tyvärr samarbetar jag inte med någon annan terapeut eller vårdgivare så jag kan inte specifikt tipsa om någon enskild vårdgivare på annan ort. Men följande generella tips kan jag dock ge inför din vårdkontakt.
Jag erbjuder nu även hälsovårdsvägledning via e-post primärt för patienter som av geografiska skäl inte kan besöka mig. Här nedan finns områden där du som patient bör ta hänsyn till och frågor som du borde fundera på när du söker vård.
Vad bör du tänka på inför val av en vårdgivare?
– Bry dig inte om yrkestitlar. Gå företrädesvis till någon som är legitimerad vårdgivare som inriktar sig på de besvär som du har. Här finns det både läkare, fysioterapeuter/sjukgymnaster, kiropraktorer och naprapater som alla kan vara kvalificerade att hjälpa dig med besvär från rörelseapparaten. Men det finns även många duktiga massageterapeuter och osteopater som kan sökas. Slutsatsen är inte hänga upp dig på yrkestitlar utan bedöm den enskilda vårdgivarens eller terapeutens kompetens. Det finns många duktiga vårdgivare oberoende av utbildningsbakgrund.
– Vid kontakt med sjukgymnast (fysioterapeut) ska du vara medveten om att det är en bred yrkesgrupp med många olika specialiteter i likhet med vad som gäller för läkare och sjuksköterskor. Om du har besvär med muskler, leder, nerver, rygg eller nacke ska du företrädesvis söka en sjukgymnast med inriktning på ortopedisk medicin och rörelseapparatens besvär.
– Tänk på att ingen vårdgivare kan ha total helhetssyn och behärska allting (även om det kan framstå så från enskilda utövare). Sjukvården är högst specialiserad med även olika subspecialiteter. Det medicinska områdena är för stor och komplexa att kunna behärska som enskild. Det innebär att varje enskild vårdgivare eller terapeut kommer ha begränsningar i vad som kan göras i undersökning och behandling.
– Var sparsam och kritisk till att ställa egna diagnoser utifrån Internet eller i diskussion med vänner/anhöriga. Ty det finns många diagnoser med snarlika eller identiska symtom. Det är svårt nog för medicinskt utbildade vårdgivare att kunna ställa en diagnos.
– För en dialog med vederbörande vårdgivare/terapeut om hur han/hon arbetar. Det ska alltid ingå en underökning och bedömning innan en behandling påbörjas.
– Var skeptisk till vårdgivare eller terapeuter som hävdar att endast deras metoder kan hjälpa mot dina besvär. Var också skeptisk till de som vill framhäva att de har mer helhetssyn.
– Om du är specifikt ute efter att prova en speciell behandlingsmetod så måste du föra en dialog med den vårdgivare du söker om han eller hon arbetar med detta. Det är att rekommendera att du istället är öppen och för en ödmjuk dialog med vårdgivaren. Att kräva en viss undersökning som röntgen (gäller i samtal med läkare) eller behandling kan vara kontraproduktivt. Låt vårdgivaren med hans/hennes utbildning och erfarenhet avgöra om så är nödvändigt.
– Ta inte för givit att bara för en vän eller anhörig blivit hjälpt hos en viss vårdgivare eller terapeut att du också kan bli hjälpt av densamma.
Vad ska du tänka på vid själva besöket hos vårdgivaren eller terapeuten?
– Var observant på att diagnostik många gånger är svårt. Snabba diagnoser och enkla förklaringar till dina besvär behöver inte alltid vara korrekta. Det ska samtidigt betonas att man kan oftast åndå få symtomlindring för olika besvär även om ingen diagnos kan fastställas.
– Var försiktigt med att sätta för stor tilltro till olika redskap som används i undersökning om det inte sker av läkare eller sjukvården. Det kan gälla olika tillsynes avancerade tekniska eller datoriserade instrument som i lekmannens ögon kan förfalla korrekta men saknar vetenskaplig förankring. Resultat från olika fotanalysapparater, precisionsfotografering av hållning, mätning av värme eller elektrisk mätning av muskelspänning som sker på privata kliniker är sällan värdefull information.
– Tänk på att det nästan alltid finns olika metoder för behandla ett visst specifikt problem.
– Om vårdgivaren säger något som du inte förstår så ska du fråga. Vårdgivaren kan oftast formulera om eller förtydliga informationen.
– Var gärna förberedd på och skriv gärna ner information om dina symtom och vilken eventuell hjälp du har provat tidigare.
– Skriv ner vilka läkemedel du använder.
– Informera vårdgivaren om du har någon infektion, allergi eller annan sjukdom.
– Om du använder hjälpmedel bör detta informeras om vårdgivaren.
– Fråga vårdgivaren hur säker diagnosen eller bedömningen är av dina besvär? Finns det någon annan diagnos eller tillstånd som det skulle kunna vara?
– Har du redan fått någon behandling eller blivit opererad ska detta självklart framföras till din vårdgivare.
– En relevant fråga är om det kan vara nödvändligt med att hänvisas till sjukvården för vidare undersökning. Kräv dock inte av läkare att exempelvis röntgen eller magnetkameraundersökning måste ske. Ty det är inte alltid detta behövs. Den medicintekniska möjligheten som finns för diagnostik är onekligen imponerande men observera att den ger inte alltid så mycket mer relevant information om just kanske dina besvär. Låt läkaren värdera vilka diagnostiska tester och metoder som ska används i ditt specifika fall.
– Vårdgivare bör kunna svara på vad, varför och hur angående dina besvär.
– Sträva efter att vara delaktig i de beslut som fattas av vårdgivaren.
Hur bör du resonera kring själva behandlingen?
– Ha en realistisk målsättning med behandlingseffekten. Om du har haft besvär i många månader eller år så kommer det exceptionellt sällan finns någon åtgärd som gör dig frisk på en gång. Vid mer akuta besvär så kan du däremot oftast räkna med en snabb förbättring.
– Om något känns fel så ska du säga till.
– Acceptera inte upprepade behandlingar.
– Var medveten om att det kan uppstå tillfälliga försämringar även när du går på behandling regelbundet.
– Undvik behandlingar när du inte har några symtom. De så kallade förebyggande behandlingar saknas vetenskapligt stöd för att de verkligen skulle kunna förebygga några besvär eller ohälsa i framtiden.
– Fråga vårdgivaren hur lång tid behandlingen kommer att ta och hur många behandlingar som eventuellt behövs.
– Fråga vårdgivaren om det finns något du som patient kan göra för att få en så optimal rehabilitering eller läkning. Är det något du ska tänka på eller något du kan göra i egenvård?
– Var inte rädd att fråga efter vilka eventuella biverkningar eller risker som det finns av behandlingen.
– Behandling som exempelvis kirurgi ska efteråt finnas konkreta riktlinjer om vad du ska tänka på. När kan du belasta och röra dig normalt igen?
Vilken uppföljning sker av behandlingen
– Fråga vårdgivaren om hur effekten på behandlingen utvärderas? Är det din självupplevda symtomförbättring som ligger till grund för att avgöra effektiviteten av behandlingen? Finns det några tester eller formulär som kan användas för utvärdering av behandlingseffekten?
– Hur är prognosen för dina besvär? Vad anser vårdgivaren det krävs tidsmässigt innan du blir bättre eller frisk?
– Om resultaten uteblir ska du diskutera med vårdgivaren om det finns andra behandlingsalternativ som kan provas. Det kan vara dags att söka vidare till någon annan vårdgivare eller sjukhuset.
– Mer information om vad du som patient ska tänka vid uppföljning av vården du har fått finner du på Dokumentation av vård.
Malmö den 17 april 2015
David Aston
Leg. sjukgymnast