Kronisk smärta har på senare tid i Sverige börjat benämnas för långvarig smärta. Detta syndrom innebär att smärtor och värk hos en patient finns i mer än 3 eller 6 månader där det inte är handlar om cancersmärta eller någon livshotande sjukdom. Den långvariga smärtan har visat förekomma hos upptill 50 procent av den vuxna befolkning men inte alla drabbade är i behov av vård. Upptill 30 procent av patienter som kan kategoriseras till att ha ett långvarigt smärtsyndrom har även en påverkan på funktion. Mellan 20 och 40 procent av besöken i primärvården sker på grund av smärta. Mer än en kvarts miljon människor i Sverige är förtidspensionerade på grund kronisk smärta. Samhällskostnaden för smärta beräknas till närmare 90 miljarder kr årligen där 1 procent utgör läkemedelskostnader cirka 35 procent är kostnader för sjukvård.
I modern tid har patienter med långvarig eller kronisk smärta omhändertagits ganska dåligt inom sjukvården där vårdgivare har skyllt på att det är psykiska problem. Diagnoser som fibromyalgi där har även vården genom åren använt mycket nedsättande begrepp för patienter som Sveda Värk Bränn Kärring (SVBK) eller tomtar på loftet (TPL). Idag har skolmedicinen och den traditionella sjukvården mer helhetsperspektiv på den komplexitet som gäller långvariga smärtpatienter.
Ur ett vetenskapligt utgångspunkt anses en rad olika faktorer spela roll i att patienter drabbas av långvarig smärta. Det är naturligtvis smärtan i sig med hur svår och omfattande smärtan är men även hur långvarig den är. Men även psykosociala faktorer som stress kan inverka på utvecklingen av långvarig smärta. Det måste betonas att det inte är konstigt att patienter med längre perioder av värk även får en stressreaktion som kan påverka den drabbade med nedstämdhet men det innebär inte att den långvariga smärtsyndromet är psykiskt orsakad.
Långvariga smärtpatienter har oftast en störning i smärtdämpande funktion vilket kallas för ett gemensamt namn centralt störd smärtmodulering eller central sensitisering. Utvecklingen av detta fenomen är inte känt men man kallar på senare tid situationen för dysfunktionell smärta. Sannolikt beror det på ett antal samverkande faktorer såväl biologiskt, genetiskt som emotionellt. Vid den långvariga smärtan är intensiteten sällan hög men däremot dov och molande och vilket även påverkar individen emotionellt. Långvarig smärta kan leda till en påverkan som rörelserädsla (kinesiofobi), överdriven smärtreaktion (hyperalgesi) och beröringskänslighet (allodyni).
Det är här ibland orsak och verkan blandas ihop då den långvariga smärtan uppstår en rad orsaker men som även kan finnas där som underhållande moment. Det kan gälla att en skada inte fått möjlighet att återhämta sig tillräckligt eller att läkningen har medfört en rörelsenedsättning. Det kan också vara att läkningen påverkas negativt på grund av andra sjukdomar som diabetes eller någon reumatisk sjukdom. Skadan kan vara läkt ur ett fysiologiskt perspektiv men inte hur hjärnan hanterar signaler och hormoner med relation till smärtreaktionen.
”Runt i vårdkedjan”
Det finns flera utmaningar i när patienter drabbas av långvarig smärta. Alla verksamma vårdgivare kommer att ha patienter där man inte kan fastställa en diagnos eller komma fram till en effektiv behandling. Situationen som tyvärr uppstår när en patient söker olika vårdgivare är att de enskilda vårdgivarna nog också känner sig otillräckliga för att deras ”lösningar” inte hjälper. Tyvärr kan det omedvetet påverka vårdgivarens engagemang vilket oftast patienten märker av. Patienten blir naturligtvis också frustrerad när smärtor och symtom som han/hon har inte kan förklaras eller botas. Patienten söker sig oftast till någon annan vårdgivare /terapeut och tyvärr uppstår det en situation där patienten går ”runt i vårdkedjan”. Saken blir inte heller bättre att patienten får höra olika teorier kring diagnos och behandling hos olika vårdgivare/terapeuter. Det är inte ovanligt att patienter får olika förklaringar eller diagnoser hos varje vårdgivare som bedömt patienten.
Det är gäller att en patient med den långvariga smärtan är medicinskt utredd för att se om det finns någon sjukdom eller skada som förklarar patienter symtom. Alla patienter med långvariga symtom får naturligtvis inte klumpas in detta syndrom.
Vilken vård kan du få?
Jag som sjukgymnast med erfarenhet av träffa patienter med långvariga smärtsyndrom i olika sammanhang där det har handlat om rehabilitering men även försäkringsmedicinska bedömningar kan hjälpa dig med:
– ortopedisk medicinsk undersökning och bedömning
– vilken individuellt anpassad egenvård du bör göra för att lindra symtomen
– symtombehandling med olika former av fysioterapi och manuell terapi inklusive massage
– smärtbehandling som jag arbetar med.
Det är viktig att förstå att det inte alltid är möjligt bli av med alla symtom vid långvarigt smärtsyndrom men samtidigt kan med en kombination av åtgärder få en lindring av symtom för att få en bättre livskvalitet och en mer hanterbar funktion. Exempelvis kan anpassad träning ge både smärtlindring och förebygga risken för den försämring av fysiska funktioner som sker vid inaktivitet vilket kan bli följden vid långvariga smärtsyndrom. Att du som patient blir delaktig i din rehabilitering och vården är betydelsefullt för prognosen. Långvarig smärtsyndrom ska inte ses som ett tillstånd där det finns en enkel lösning och att vi i sjukvården kan behandla bort allt. Du bör också många gånger lära dig hur du ska anpassa din vardag, fritid och arbete.
Jag arbetar oftast med kombination i rehabilitering där smärtlindring sker med bland annat olika manuella terapier och vägledning om anpassad fysisk träning.
Referenser
1. SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). 2006. Metoder för behandling av långvarig smärta: En systematisk litteraturöversikt . Rapportnummer: 177/1 & 2. Mölnlycke: Elanders.
Malmö den 31 mars 2019
David Aston
Ergonom/Leg. sjukgymnast