Vi behöver fler fysioterapeuter – varför utbildar vi då inte fler?

Efter mer än 25 år som fysioterapeut har jag sett yrket förändras enormt. Fysioterapi har gått från att av många betraktas som en del av den traditionella rehabiliteringen till att bli en allt viktigare del av hälso- och sjukvården.

Vi arbetar med allt från långvarig smärta och neurologiska sjukdomar till hjärt-kärlsjukdom, psykisk ohälsa, fysisk aktivitet och förebyggande hälsa. Vi möter patienter i alla åldrar och på många olika nivåer i vården. Behovet av fysioterapeuter är stort – och kommer sannolikt att bli ännu större. Ändå utbildar vi inte fler.

Intresset finns

Siffrorna är ganska tydliga.

År 2023 hade landets fysioterapeututbildningar sammanlagt 2 854 förstahandssökande. I år var siffran 3 846. Information är hämtad från tidningen Fysioterapeuterna.

Det är en ökning med nästan 35 procent på bara tre år.

Samtidigt antogs ungefär 1 000 studenter till utbildningarna. Antalet utbildningsplatser har alltså inte följt utvecklingen av vare sig söktrycket eller arbetsmarknadens behov.

I Göteborg sökte exempelvis 964 personer utbildningen i första hand, men endast 120 antogs. I Lund var motsvarande siffror 672 sökande och 110 antagna.

Det finns alltså gott om människor som vill bli fysioterapeuter.

Problemet är att vi inte utbildar dem.

Forum Medicum i Lund där bland annat utbildning sker av fysioterapeuter.

Bristen är redan känd

Det här borde egentligen inte komma som någon överraskning. Fysioterapeut är ett bristyrke och flera prognoser pekar på att bristen kommer att bestå. Befolkningen blir äldre och fler lever längre med kroniska sjukdomar. Samtidigt ökar behovet av rehabilitering, fysisk aktivitet och förebyggande insatser.

Universitetskanslersämbetet, UKÄ, har bedömt att kåren behöver växa med omkring fem procent fram till 2040.

För första gången finns fysioterapeuter dessutom med i regeringens styrdokument över professioner inom hälso- och sjukvården där det behövs fler. Det är naturligtvis positivt.

Men här uppstår en märklig situation. Regeringen säger att fler fysioterapeuter behövs – samtidigt som antalet utbildningsplatser i princip står stilla.

Föreläsning på plats eller digitalt är en undervisningsform på fysioterapeutprogrammen

”Vi vill gärna ta in fler”

Problemet är inte nödvändigtvis att universiteten inte vill utbilda fler. Tvärtom. Programansvariga beskriver att de gärna skulle ta emot fler studenter. Men utbildningarna behöver resurser för att kunna växa. Fler studenter innebär behov av fler lärare, större lokaler och framför allt fler VFU-platser. VFU, verksamhetsförlagd utbildning, är en central del av fysioterapeututbildningen. Studenterna måste få möjlighet att omsätta sina teoretiska kunskaper i verklig klinisk verksamhet.

Och där finns en av de stora flaskhalsarna. Det går inte att bara trycka in ytterligare 50 eller 100 studenter i en utbildning och hoppas att det löser sig. Det krävs handledare, patienter, lokaler och tid. Men just därför måste frågan också ställas:

Varför investerar vi inte i detta om vi samtidigt vet att vi behöver fler fysioterapeuter?

Forum Medicum i Lund har stora och moderna lokaler.

VFU borde vara en investering – inte ett hinder

Jag tycker att vi behöver tänka lite annorlunda kring VFU.

Att ta emot en fysioterapeutstudent är naturligtvis en kostnad för verksamheten. Det kräver tid från handledaren och påverkar den kliniska verksamheten.

Men det är också en investering i framtidens hälso- och sjukvård.

Studenter som får en bra klinisk utbildning blir framtidens fysioterapeuter. De kommer att arbeta på vårdcentraler, sjukhus, inom kommunal verksamhet, privat vård och andra delar av hälso- och sjukvården.

Om samhället vill utbilda fler läkare är det självklart att det också måste finnas kliniska utbildningsplatser. Samma resonemang borde gälla fysioterapeuter.

Det handlar om mer än en utbildningsfråga

Det här är egentligen inte bara en fråga för universiteten.

Det är en fråga om hur vi vill organisera framtidens hälso- och sjukvård.

Vi vet att fysisk aktivitet och rehabilitering spelar en viktig roll vid en lång rad sjukdomstillstånd. Vi vet också att förebyggande insatser kan minska både lidande och vårdbehov.

Då blir det motsägelsefullt att samtidigt ha brist på den profession som har fysisk aktivitet, funktion och rehabilitering som sitt huvudsakliga kompetensområde.

Fysioterapeuter kan dessutom avlasta andra delar av vården.

Rätt patient till rätt profession vid rätt tidpunkt är en av grundtankarna bakom en effektiv hälso- och sjukvård.

Utbildning inom anatomi är viktig grund för fysioterapeutstudenter.

Nu krävs handling

Att fysioterapeuter för första gången finns med i regeringens styrdokument är ett viktigt steg. Men ett mål på papper räcker inte. Om staten vill att fler fysioterapeuter ska utbildas måste det också följa med pengar.

  • Pengar till utbildningsplatser.
  • Pengar till lärare.
  • Pengar till lokaler.
  • Och framför allt en struktur som gör det möjligt att skapa fler VFU-platser.

Annars riskerar vi att hamna i ett läge där vi konstaterar att det råder brist på fysioterapeuter – samtidigt som hundratals motiverade personer varje år nekas möjligheten att utbilda sig till yrket. Det är svårt att se logiken i det.

Vi behöver fler fysioterapeuter.

Intresset finns. Behovet finns. Arbetsmarknaden finns.

Det som saknas är framför allt kapaciteten att utbilda dem. Efter mer än 25 år i yrket tycker jag att det är dags att vi börjar behandla fysioterapi som den centrala del av hälso- och sjukvården som professionen faktiskt är.

Om vi vet att vi behöver fler – då måste vi också skapa möjligheten att utbilda fler.

Malmö den 8 oktober 2026

David Aston
Leg. Sjukgymnast
Medicine Masterexamen
Examen i Ortopedisk Manuell Terapi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *