En patient hade varit hos mig för behandling för ett par år sedan och patienten hade blivit bättre med sin stelhet och smärtor som hen hade haft i några år men när patienten nyligen sökte sin vårdcentral för ett annat problem sa fysioterapeuten att det inte berodde på behandling hos mig utan att det hade läkt av sig själv så kallat naturalförlopp. Patienten hade hos mig ett par år tidigare fått både manuell terapi men även lite specifika hemövningar.
Vid ganska många tillstånd i synnerhet akut ryggskott och nackspärr brukar prognosen vara god där det med eller utan behandling blir det bra inom några dagar eller ett par veckor.
Hur ligger det till med naturalförloppet, det vill säga den naturliga egna läkningsprocessen? Patienten i detta fall lyfte själv fram att det inte är troligt att det skulle vara naturlig läkning som skedde då besvären hade funnits i några år innan besöken hps mig vilket jag själv också tänker är mindre sannolikt att det bara skulle kunna tilldelas naturalförloppet. Men i beaktning bör man ha:
- Symtom kan varierar över tid.
- Kroppen kan anpassa sig eller läka gradvis, även utan behandling.
- Perioder av förbättring och försämring är vanliga.
Det betyder att en förbättring kan ske spontant utan att det nödvändigtvis är behandlingen som kan tilldelas effekten men det är mer troligt vid akuta och subakuta tillstånd.
Manuell terapis effekt
Manuell terapi (t.ex. mobilisering, manipulation, massage) kan ge:
- Smärtlindring
- Normaliserad rörlighet
- Minskad muskelspänning
- Förbättrad kroppsmedvetenhet och funktion
Dessa effekter är ofta märkbara men de kan också vara övergående om inte andra vägledning inom övningar följer med vilket oftast sker som komplement vid besök hos mig. Om en patient med långvarig smärta och stelhet upplever att manuell terapi reducerar symptomen, kan det bero på:
- En fysiologisk eller neuromodulerande effekt av behandlingen,
- En placeboeffekt (positiv förväntan, trygghet, beröring),
- Eller att besvären ändå hade minskat som del av det naturliga förloppet.
Det är alltså möjligt att förbättringen sker delvis eller helt på grund av naturligt tillfrisknande men manuell terapi kan fortfarande stödja processen genom att minska smärta så att personen rör sig mer vilket i sig gynnar återhämtning.
Det är dock möjligt att förbättringen vid långvariga smärtor och stelhet sammanfaller med — eller delvis beror på — det naturalförloppet (naturliga förloppet).
Men manuell terapi kan ändå spela en viktig roll i att underlätta det naturliga tillfrisknandet genom smärtlindring, ökad rörlighet och förbättrad funktion. Fortsatt egenaktivitet och träning rekommenderas oftast för att understödja långsiktig förbättring vilket också skedde i detta patientfall.
Vid långvariga smärttillstånd och stelhet kan manuell terapi bidra till symtomlindring genom neuromodulerande och mekaniska mekanismer. Samtidigt bör förbättring över tid även ses i ljuset av det naturliga förloppet, där fluktuationer i smärta och funktion är vanligt förekommande. Det är därför svårt att isolera behandlingseffekten från spontan förbättring. Manuell terapi kan dock ha den stödjande roll genom att främja rörelse, minska smärta och därigenom underlätta aktiv rehabilitering.
Det är viktigt att beakta att förbättringar vid långvariga muskuloskeletala besvär inte alltid kan tillskrivas en specifik intervention men det är mer troligt än vid mer akuta tillstånd. Även om manuell terapi kan ge kliniskt märkbara förbättringar i smärta och rörlighet kan en del av denna förändring bero på det naturliga förloppet eller andra faktorer såsom patientens förväntningar och ökad rörelsebenägenhet. Behandlingen bör därför betraktas som en potentiell faciliterande komponent i ett större omhändertagande snarare än en isolerad lösning.
Naturligt förlopp vid akuta kontra långvariga tillstånd
Akuta och subakuta smärttillstånd (t.ex. lumbago, nackspärr, akuta muskuloskeletala överbelastningar) följer ofta ett tydligt naturligt förlopp:
- Betydande förbättring inom veckor till månader,
- Hög spontan återhämtningsgrad även utan behandling,
- Kroppens vävnader och smärtsystem återgår ofta till normalläge med tiden.
Därför är det mer sannolikt att förbättring i dessa fall delvis beror på naturligt tillfrisknande (naturalförloppet).
Vid långvariga besvär – När besvären har pågått flera månader eller år förändras bilden:
- Den biologiska vävnadsläkningen är oftast redan avslutad.
- Smärtan och stelheten har ofta mer att göra med centrala mekanismer (neuromodulering, sensitisering, rörelserädsla, beteendemönster) än pågående vävnadsskada.
- Det naturliga förloppet blir mindre förutsägbart och långsammare, och spontan förbättring är mindre vanlig.
Det innebär att vid långvariga tillstånd är det mindre sannolikt att förbättring sker enbart som del av det naturliga förloppet. Då blir behandling, träning och beteendeförändring ofta avgörande för att bryta det underhållande mönstret.
Vad betyder det för tolkningen av manuell terapi?
Om manuell terapi ger påtaglig lindring vid långvariga besvär, är det rimligt att anta att:
- Effekten inte enbart beror på naturligt förlopp,
- Utan snarare på neuromodulering, ökad rörelsefrihet, reducerad smärta eller minskad muskelspänning,
- Och att behandlingen fungerar som en ”dörröppnare” för aktiv rehabilitering.
Naturligt tillfrisknande har stor betydelse vid akuta och subakuta muskuloskeletala tillstånd där vävnadsläkning och spontan återhämtning ofta sker inom veckor till månader. Vid långvariga besvär däremot är det naturliga förloppet mer osäkert och förbättring sker sällan utan aktiv intervention. I dessa fall kan manuell terapi bidra till symtomlindring genom neuromodulerande mekanismer snarare än att enbart spegla en naturlig återgång till normal funktion .Sammanfattnings anser jag att det är det blir fel som när fysioterapeuten på patientens vårdcentral säger att effekten/förbättringen är naturalförloppet. Det är fler aspekter som behöver värderas innan man kategoriskt kan säga effekten eller förbättringen bara tillskrivs naturalförloppet.
Referenser
Bialosky, J. E., Bishop, M. D., & George, S. Z. (2009). Mechanisms of manual therapy: Proposed model including spinal cord and supraspinal mechanisms. Manual Therapy, 14(5), 531–538.
Henschke, N., Maher, C. G., Refshauge, K. M., Herbert, R. D., Cumming, R. G., Bleasel, J., … & McAuley, J. H. (2008). Prognosis in patients with recent onset low back pain in Australian primary care: Inception cohort study. BMJ, 337, a171.
Louw, A., Zimney, K., Puentedura, E. J., & Diener, I. (2016). The efficacy of manual therapy and exercise for treating chronic musculoskeletal pain: A systematic review. Physiotherapy Theory and Practice, 32(5), 332–355.
Moseley, G. L., & Butler, D. S. (2015). Fifteen years of explaining pain: The past, present, and future. Journal of Pain, 16(9), 807–813.
Treede, R.-D., Rief, W., Barke, A., Aziz, Q., Bennett, M. I., Benoliel, R., … & Wang, S.-J. (2019). Chronic pain as a symptom or a disease: The IASP classification of chronic pain for the ICD-11. Pain, 160(1), 19–27.
van Tulder, M., Becker, A., Bekkering, T., Breen, A., Gil del Real, M. T., Hutchinson, A., … & COST B13 Working Group on Guidelines for the Management of Acute Low Back Pain in Primary Care. (2006). European guidelines for the management of acute nonspecific low back pain in primary care. European Spine Journal, 15(Suppl 2), S169–S191.
Malmö den 14 oktober 2025
David Aston
Leg. Sjukgymnast
Medicine Masterexamen
Examen i Ortopedisk Manuell Terapi steg 3