David Aston - Legitimerad sjukgymnast

Innehållsförteckning

Kursmaterial om manuell terapi

Manuell terapi eller manuell medicin är ett verksamhetsområdet som omfattar undersökning, bedömning och behandling av primärt funktionsstörningar och smärttillstånd i rörelseapparaten. Till rörelseapparatens besvär räknas muskler, leder, bindväv men även till viss mån nerver. Behandlingen sker genom att kombinera olika manuella behandlingstekniker. Här på denna sida redovisas några av de vanligaste övergripande manuella terapimetoderna.

Den enskilda manuella behandlingstekniker kan oftast delas in i direkta eller indirekta metoder. De direkta teknikerna innebär att terapeuten arbetar i den riktning som patienten har en rörelseinskränkning medan de indirekta teknikerna innebär terapeut arbetar i positioner där vävnaden hos patienten är avspänd. Exempel på direkta tekniker är muskeltöjning, ledmobilisering utfört långsamt eller mobilisering snabbt utfört som manipulation. De indirekta teknikerna är övergripande Positional Release som du kommer lära dig på kursen.

Här nedan kan du läsa om de olika inriktningar/skolorna inom manuella terapi däribland kiropraktik, massageterapi, naprapati, ortopedisk medicin och osteopati.

Kiropraktik

Kiropraktik kommer ur de grekiska orden cheiro och praktikos som betyder ”att göras för hand”.

Kiropraktikens grundare var kanandesaren Daniel Palmer som levde mellan 1845 och 1939.  Palmer var tidigt intresserad av olika alternativa terapiformer som han senare även praktiserade i USA. Palmer saknade formell utbildning inom medicin och hälsa.

Enligt historiska berättelser kom genombrottet 1895 då Palmer genomförde behandling av vaktmästaren i det hus där han hade sin praktik. Vaktmästaren, Harvey Lilard, hade varit döv i 17 år. Palmers bedömning hade givit svaret att en kota hade ”hamnat ur sin normala läge” och efter tre terapisessioner hade Lillards hörsel helt och hållet återkommit. Palmer utvecklade därefter kiropraktiken till ett behandlingsystem och han instiftade 1896 sin första skola, Dr Palmers School and Cure. Palmers insatser kan visserligen inte nog poängteras men det var även hans son, Bartlet Joshua Palmer (1881-1961), som lade grunden för kiropraktikens utveckling fram till idag. Vid tiden för sin bortgång hade han fört fram kiropraktiken till att vara det näst största hälsovårdssystemet i USA. Idag finns ca 60000 kiropraktorer över hela världen.

Kiropraktiken har historiskt och även fortfarande hos en del utövare vilat på teorier om ryggkotors felställningar och deras inverkan på nervsystemet med koppling till sjukdomar.

Kiropraktorutbildningen är 4-5 år på postgymnasial nivå. Det finns över 30 skolor runt om i världen där utbildningen för att bli kiropraktor är godkänd av Socialstyrelsen och ger möjlighet till legitimation i Sverige. Det är dock inte alla kiropraktorutbildningar som är omfattande och är godkända av Socialstyrelsen.

Kiropraktorer kan övergripande delas in i två grupper, ”mixers” och ”straight”. Mixer- gruppen använder manipulaitons/justerings-tekniker med mjukdelsbehandling, elektroterapi och behandlingsmetoder medan den straight-gruppen använder sig uteslutande av manipulationstekniker.

Massageterapi

Massageterapi innefattar primärt muskelbehandlingstekniker  däribland massage men i Sverige ingår också terapeutiska muskeltöjningar. Begreppet massageterapi  har börjat användas i Sverige från 1990-talet. Medicinsk massageterapi är ett mer nytt begrep och började myntas från början av 2000-talet i Sverige med ambition att lyfta fram att massageterapeuten även behandlar patienter och att terapeuten har mer utbildning inom medicinska ämnen. Syftet har varit att särskilja terapeuten från massören där den senare mer är en individ som kan massera medan en massageterapeut har mer kunskaper i teori och praktiska färdigheter för att undersöka och behandla.

certifierad bsm

Certifikat från Branschrådet Svensk Massage

Det finns en rad olika skolor, förbund och branschråd således är nivån på utbildningar till massör, massageterapeut och medicinsk massageterapeut väldigt varierande. Det finns exempelvis massörer som har längre och mer omfattande utbildning än en massageterapeut. En del massageterapeuter som fördjupar sig och/eller kompletterar massageterapin med andra terapimetoder.

Naprapati

Naprapati är en form av manuell terapi som har sina rötter från den amerikanska kiropraktiken. Ordet naprapati härstammar från tjeckiska där ”naprapvit” betyder korrigera och det grekiska ordet ”pathos” som betyder lidande. I sin helhet betyder naprapati ”korrigera orsak till lidande”.

Oakley Smith, naprapatins grundare, föddes 1880 och tog först en kiropraktorexamen 1899 vid Palmer School of Chiropractic i Iowa. Samma år antogs Smith som student vid Medical School, University of Iowa. Efter tre år avbröt han dock studierna och tillsammans med kiropraktikens grundare, Palmer, fortsatte han istället med att arbeta vid Palmer School of Chiropractic. Smith bröt senare samarbetet med Palmer och ifrågasatte dennes teorier om funktionsstörningar i ryggraden som enrådig sjukdomsorsak. Ett par år senare flyttade Smith till Chicago och öppnade en kiropraktormottagning. Smith genomförde även resor till Europiska fastlandet där han kom i kontakt med de manuella terapiformer som fanns inom den folkliga traditionen. Smiths vistelse i Europa fick en stor betydelse för naprapatins tidiga utveckling.

examensbevisnaprapat

Titeln Dr of Naprapathy används väldigt lite i Sverige och det ska inte förväxlas med en akademisk doktorstitel.

Oakley Smith var av åsikten att orsaken till besvär från rörelseapparaten gick att härleda till förändringar i bindvävnaden och spänningar i omgivande mjukdelar rent mekaniska störningar i ryggraden och andra skelettdelar. Denna uppfattning grundade Smith delvis på fynd av vävnadsförändringar som han ansåg skulle kunna ge upphov till olika typer av smärttillstånd. Dessa besvär kunde därför inte enbart påverkas genom ledbehandling utan krävde även mjukdelsbehandling.

År 1907 grundande Smith i Chicago den första utbildningen inom naprapatin, Oakley Smith School of Naprapathy. Ytterligare en skola, National College of Naprapathy, grundas i Chicago 1949. De båda skolorna slogs samman 1971 och fick namnet Chicago National College of Naprapathy.

Naprapatutbildningen finns idag på fyra skolor. Två skolor finns i USA (Chicago och Arizona), en i Stockholm och en i Helsingfors. Naprapatutbildningen i Sverige är på 4 år. Egentligen är naprapatin störst i Sverige där utbildning har funnits sedan 1970-talet.

Naprapater använder idag olika direkta behandlingstekniker för muskler och leder vid besvär från rörelseapparaten.

Ortopedisk medicin

Ortopedisk medicin är den benämning på diagnostik, terapi och prevention av sjukdomstillstånd och skador i rörelseapparaten som inte kräver kirurgiska ingrepp. Det finns inte en grundare till ortopedisk medicin utan det är olika läkare och fysioterapeuter som lagt grunderna för den moderna ortopediska medicinen och därför finns det idag olika skolor och inriktningar inom ämnet. Några av utvecklarna av ortopedisk medicin har även studerat andra manuella terapier såsom kiropraktik och osteopati. En del läkare och många fysioterapeuter som arbetar inom öppenvården fördjupar sig inom detta fält. I grundutbildning för fysioterapeuter ingår också ortopedisk medicin och läkarutbildning har också inslag ortopedisk  medicin när studenten läser grundläggande patientundersökning och ortopedi med däremot ingår manuella ortopedisk medicinska behandlingsmetoder för läkarstudenter.

Idag tar man fysioterapeut-examen.

Idag tar man fysioterapeut-examen.

Behandlingen inom ortopedisk medicin innefattar manuell terapi men även injektionsterapi. Det sistnämnda utförs av läkare. Den manuella terapin inom ortopedisk medicin omfattar både led- och muskelbehandling. Inom den moderna ortopediska medicinen ingår det även träningsterapi, ergonomirådgivning samt beteendevetenskapliga metoder.

Osteopati

Den amerikanske kirurgen Andrew Taylor Still som levde mellan 1828 och 1917 lade grunderna för osteopatin 1889. Still tjänstgjorde som kapten i det amerikanska inbördeskriget mot sydstaterna. Mot slutet av kriget arbetade Smith som fältläkare men lyckade ändå inte rädda tre av sina egna barn som dog av hjärnhinneinflammation. Denna personliga tragedi medförde att Smith försökte finna bättre vägar än den traditionella medicinen som han länge hade varit missnöjd med. Smith studerade mycket anatomi men även filosofi. Efter ungefär 10 års studier, 1874, presenterade Still det han hade kommit fram till. I slutet av 1875 flyttade Still från Kansas till Kirksville då han inte fick gehör för sina idéer. Under flera år använde han Kirksville som bas för att bygga upp sin praktik och 1892 var han redo att starta den första osteopatskolan i Kirksville som finns kvar än idag. För Dr. Andrew Still symboliserade ordet osteopati en medicinsk reform, en medicinsk vetenskap som skulle ”fokusera på det perfekta arbetet av vår skapare”. Han menade att osteopatin arbetade med kroppens naturliga maskineri och absolut inte mot kroppen. På den tiden verkade det annars som om man gjorde just det, genom att använda starka laxermedel, kräkmedel, åderlåtning och beroendeframkallande läkemedel.

Historiskt har osteopatins teorier byggt på att orsaken till funktionsnedsättningar i kroppen är beroende av cirkulationsproblem.

Idag används begreppet Osteopathic Manipulative Medicine (OMM) vilket innefattar osteopatisk diagnostik och behandling. Den osteopatiska manuella behandlingen inriktar sig inte bara på dysfunktioner inom rörelse- och stödjeorganen utan även invärtesmedicinska tillstånd. Den manuella terapin inom osteopatin omfattar både led- och muskelbehandling. Det omfattar både direkta och indirekta behandlingstekniker mot besvär i rörelseorganen men även inre organ (kallad visceral osteopati) och craniet (kallad cranial osteopati eller craniosacral terapi). De två sistnämnda osteopatiska inriktningarna är mycket omdiskuterade ur ett medicinvetenskapligt perspektiv.

I USA är osteopatin en integrerad del av hälsovården. Det finns i ett tjugotal högskolor som utbildar Doctors of Osteopathy (DO) vilka har samma rättigheter och skyldigheter att kunna bedriva medicinsk och kirurgisk verksamhet som en traditionell  läkare, Medical Doctor (MD). Osteopathögskolorna i USA  följer samma studieplan som de konventionella medicinska högskolorna med skillnaden att eleven under utbildningen även tränas i OMM.

Det bör betonas att i USA används den manuella medicinen inom osteopatin i olika utsträckning av de osteopatiska läkarna vilket beror på vilken medicinsk specialitet de har och vilken vidareutbildning inom ämnet de har. I USA finns det möjlighet för en osteopatisk läkare att specialisera sig inom OMM precis som inom vilken annan medicinsk specialitet. De flesta osteopatiska läkaren blir allmänmedicinare och en mindre andel blir hängivna och fördjupar sig inom OMM.

Osteopatin finns också utanför USA och har ett starkt fäste i bland annat England, Australien och Frankrike. I dessa länder leder osteopatutbildningen inte till någon läkarexamen, utan är paradoxalt nog inriktad på manuell medicin. Osteopatutbildningarna utanför USA varar i 4-5 år på en postgymnasial nivå.

Likheter och skillnader mellan olika manuella terapier

De olika behandlingsmetoderna har haft många terapeuter som har vidareutvecklat terapimetoderna och teknikerna vid undersökning och behandling hämtas från olika skolor  och koncept. Många gånger är det svårt att avgöra vem som egentligen har uppfunnit eller lånat en viss teknik. Detta medför att det exempelvis kan vara mer som förenar en fysioterapeut med en osteopat eller en kiropraktor än med en annan fysioterapeut. Gränserna mellan de olika behandlingsmetoderna är oftast mer av filosofisk karaktär. Utbildningen i medicinska ämnen, anatomi och fysiologi vid kiropraktor-, naprapat-, osteopat- och fysioterapeutskolor är mer eller mindre identisk.

Många av teknikerna inom osteopati, kiropraktik och naprapati har funnits långt innan själva grundarna till dessa behandlingsformer. Det är mer korrekt att säga att de olika profilerna i manuell terapi systematiserat ett behandlingskoncept som i begynnelsen byggde mer på filosofiska grunder än på vetenskap. Idag har de olika manuella terapierna oftast närmat sig skolmedicinen och de strävar efter en mer vetenskaplig förankring. Den ortopediska medicinen har däremot alltid varit en integrerad del av skolmedicinen och har tidigt försökt vila på vetenskaplig grund.

Naturligtvis framhäver många yrkesgrupper inom manuell medicin sin särställning och att de är experter på rörelseapparaten samt att de har en helhetssyn men detta har mer med marknadsföring än att göra än med fakta eller vetenskap. Vissa yrkesgrupper vill hävda att deras utbildningar är längre än andras och således är de bättre utbildade men fakta som inte kommer fram är:

Hur många lärarledda timmar undervisning har funnits i utbildningen och del olika delkurserna? En femårig utbildning behöver inte per automatik innebära fler timmar undervisning eller bättre utbildning än en kortare utbildning.

  • Har praktiktjänstgöring räknats med?
  • Har utbildningen bedrivits på akademisk nivå?
  • I vilken omfattning har man gått vidareutbildningar?

Hur som helst leder detta till schismer mellan olika yrkesgrupper vilket inte gagnar någon och i synnerhet inte patienten. Det finns även enskilda terapeuter och vårdgivare som framhäver deras särställning för att de träffar många patienter men det är ingenstans inom medicinsk vetenskap som man bedömer behandlingseffekt utifrån antalet besök då faktorer som hur långa behandlingarna är och vilket patientklientel som träffas har betydelse.

Malmö den 24 februari 2015

David Aston